Åh, så gott det var med öl! (30+4)
Ni som läser om mig, mina dagar och allt som händer med lill* Orvar, ni vet ju ganska mycket om mig; vem jag är, vad jag gör osv. Jag skulle vilja veta lite om er läsare, vilka är ni? Vart bor ni? Hur gamla är ni? Vad tycker ni är bra/dåligt med min blogg? Är det något särskilt som ni skulle vilja veta om mig, Orvis eller "K"? Sen så vet jag att ganska många som följer min blogg är människor som jag känner i det verkliga livet. Men är det någon som känner mig som jag inte vet om läser min blogg?
Svara så ärligt som möjligt, era svar om vad ni tycker är bra/dåligt med bloggen bidrar ju bara till att bloggen blir ännu bättre! Hoppas jag... ;)
Jag ska alldeles strax gå och lägga mig, känner mig faktiskt trött idag. Imorgon så är vi bjudna på lunch hos min faster, vi ska även passa på att hämta hem de grejer vi ska få låna av henne, vi ska b.la. få låna bilbarnstol och lite kläder av henne. Imorgon kväll så ska vi på två lägenhetsvisningar. Spännande...
God Natt å Sov Så Gottt!!
Hej! Jag läser din blogg nästan varje dag. Tycker det verkar så spännande allt det där med barn. Jag är 86a, vet inte om du också är det? Iaf, jag dras åt olika håll här i livet, ena dagen vill jag ha barn, och andra dagen vill jag festa, sova sent, bara tänka på mig själv. Jag och min kille har varit tillsammans ett bra tag och det funkar utmärkt. Vill verkligen ha barn med honom en dag, vi kommer ha det underbart! Men hur vet man att man är redo.. Jag började på ett jobb för inte så längesen och jag tror att det finns bra utvecklingsmöjligheter... Hur ska det bli med allt annat... Sova länge på söndagmorgnarna... Gå ut o promenera när man känner för det... ha spa-kvällar inlådt på toaletten i 3 timmar... Hur tänker du om sådant? Det kanske låter sjukt.. o jag ahr försökt tänka annorlunda.. amn jag blir liksom... rädd...
Bara jag: Hej! Japp, jag är 86:a. Sådär som du känner kände jag också innan jag blev gravid, jag ville resa, kunna gå ut och festa hela lördagsnatten å sedan kunna sova hela söndagen om jag kände för det. Ena sekunden var jag sugen på en liten bäbis, men sen så andra sekunden ville jag vara som "alla" andra 20-åringar. Eftersom att våran graviditet inte var planerad (men nu längtar vi efter Orvis så vi snart går sönder), så hade jag inte direkt tänkt på om jag var redo eller inte, en sak var ju iallafall säker, "K" som var två år yngre än mig är kanske inte den bästa pappa-kandidaten på det sättet, han vill ju fortfarande göra samma sak som hans jämnåriga kompisar gör. Men man måste då tänka att de bor hemme och de väntar inte barn, vi får hoppas att "K" inser detta när Orvis är född. Samtidigt så känner jag att "K" är den bästa pappan som man kan "välja" till sitt barn, han hade ju kunnat vara lite äldre bara.
Men som folk som fått barn säger, vad gjorde jag innan bäbisen kom och varför skaffade jag inte barn tidigare. Vi får se vad framtiden har att ge mig.
27 år, bor med man, som och bonusdotter på söder. Men det vet du ju redan!!
Jag har ett önskemål: att du bloggar mycket i slutet av graviditeten, det är så himla spännande att följa gravidbloggar de sista dagarna. Och om du kan - skriv ett kort inlägg när ni åker in till sjukhuset! Om du kan alltså. Det vore jätteschysst!
Och så undrar jag om du har tänkt att fortsätta blogga när Orvis är född? Med tanke på att bloggen heter I väntas tider kanske du hade tänkt att bara blogga under graviditeten? hOppas inte. kram kram
Josefin: Men det visste jag ju redan ;) Jag ska försöka blogga så mycket som möjligt, har fortfarane inte fixat sig med internet hemma :P Självklart ska jag skriva ett litet inlägg när det är dags, i värsta fall får väl "K" gå in och uppdatera :) Jodå, om tiden och orken finns så vill jag gärna fortsätta blogga, får väl komma på något annat snitsit namn och starta en ny blogg.. Hur är det med lill-pojken då? Sover han bättre? Kram
Okej, oj är han 2 år yngre? Trodde faktiskt att han var äldre. Min är ganska så mkt äldre än mig så han är ju öppen till barnfrågan men ger samtidigt mig sista ordet om det. Han är så fin och allt är så lätt. Jag tycker det är så tråkigt att man ska känna sån press idag. Allt ska bara vara som vanligt, man ska se ut som vanligt, man ska orka vara med o parta, man skai nte vara en sån mamma som bara tänker på barnet. Vet inte... Och sen att killarna verkar ha det så mkt lättare. De fortsätter sina liv som vanligt medans tjejerna ränner som galningar för att hålla fasaden vid liv. Jag vet inte om du upplevt detta? Att du varit rädd för det? Jag vet att min älskling inte kommer göra så, men hur ska jag klara det vardagliga. Är redan helt slut om kvällarna... Hur ska jag orka? Hur ska jag våga? Varför valde du att behålla?
Bara jag: Ja, han är ju det, det har aldrig varit något problem för oss. :) Jag tror för det första att man orkar mer än vad man tror, vi kvinnor har oanade krafter. Jag tror det är lite tuffare att bli mamma när man inte har någon i sin närhet som ska ha barn, jag menar de som är äldre, de har ju oftast vänner som också har barn, så då blir det lättare att anpassa sig. Jag tror att "K" kommer bli en riktig familjefar sen när Orvis är född, men man vet ju aldrig, samtidigt är vi unga så vi kan ju inte bara sitta inne. Det positiva med att vara ung och gravid är att man också har unga far&mor-föräldrar som mer än gärna sitter barnvakt. Jag har alltid sagt att jag inte tänker göra abort om jag blir gravid, vi har ju inte skyddat oss, så helt oväntat var det ju inte, samtidigt hade jag gärna väntat några år. Sedan så var jag ju redan i 3:dje månaden när jag fick reda på att jag var gravid och i 5:e månaden när jag gjorde UL. (trodde inte jag var så långt gången dock).
Tack så mkt för dina råd!
Jag har alltid vetat att jag velat vara en ung mamma.. Men nånstans på vägen har jag blivit uppskrämd. Jag undrar vad som egentligen skulle kunna vara mer underbart i livet än dina egna barn? Jag vet att det kommer gå utmärkt för er 2. Och du har en jättefin mage och kommer bli en pigg och tuff supermamma. Ha det bäst! Jag återkommer!
Bara jag: Tack så mycket.
Skynda långsamt bara!
