Berättelsen om hur mina nära & kära fick reda på att vi 2 skulle bli 3.. (30+2)
Den första jag ringde till var min syster "I", eftersom att jag hade på känn att jag kanske var gravid så hade jag redan pratat med henne om det innan, men mest på skämt. När jag väl berättade att hon skulle bli moster blev hon överlycklig.
Sedan ringde jag min vän "V" som var på väg till Skåne, så det kändes mest som att jag ringde och störde, men nu efteråt när vi båda smält hela denna fantastiska nyhet så var/är hon en av dem som är allra gladast för min och "K"s skull.
Min mamma var i Dubai på semester med en väninna, och jag orkade verkligen inte hålla mig tills hon kom hem, så henne berättade jag för över MSN (av alla ställen....). Jag skrev "Hej Mummi" när hon loggade in, och hon frågade mig vad sjutton jag menade med det, gissa en gång svarade jag henne. Tyvärr hade hon inte så lång tid på sig vid datan, men jag hann ställa lite frågor iallafall, ni vet, såna där frågor som gravida tjejer frågar sina mammor om, bara det att min mamma satt på andra sidan jordklotet typ. På kvällen sen så fick jag ett sms att hon och vänninan precis korkat upp en flaska skumpa för att fira att hon skulle bli mormor. Av min mamma fick vi också de första bodysarna och det första gossedjuret, det var en kamel.
Efter min mor var det dags att berätta för min lillasyster "M" att hon skulle bli moster, hon trodde jag ljög, men icke då, snart är jag i åttonde månaden och magen den bara växer & växer...
Jag var jättenervös inför att berätta för min pappa, jag vet inte varför, men av någon anledning hade jag fått för mig att han skulle bli besviken över att jag var så pass ung som jag ändå är. Pappa frågade om vi skämtade när vi berättade och när vi då sa att vi inte gjorde det så fick jag och "K" världens bamsekram av min stora, snälla "NalleBjörn"pappa. ♥
Den jag var mest nervös att berätta för var min älskade lilla farmor ..
(Vi har en väldigt nära relation, hon är en människa med väldigt starka åsikter, säger precis det hon tycker och tänker. Av någon anledning hade jag fått för mig att hon tyckte man skulle vänta med att skaffa barn) När jag berättade för henne så sa jag
"Farmor, jag har något att berätta.."
"Jaha, att du väntar barn? Men det visste jag redan"
Jag frågade hur hon kunde veta det, hon såg det i mina ögon sa hon..
När jag sen berättade hur nervös jag varit så sa hon bara
"Man ska skaffa barn när man är ung och orkar med dem"
Det var verkligen en stor sten som lättade från mitt hjärta att hon blev så glad, när hon verkligen fick "svart på vitt" att hon skulle bli gammelfarmor.
Resten av släkten hade jag bjudit över på lite födelsedagskalas och när alla kommit så satte jag på mig en sån där tröja som det står "BEBIS" på magen, min faster bara skrek för att hon blev så glad och resten i släkten är lika glada för min och "K"s skull. De stöttar oss i vått & i torrt, i allt vi gör. ♥ ♥ ♥
Kommer ihåg exakt när du ringde, vad jag gjorde, hur jag kände osv. Klart en av dom bästa dagarna i mitt liv! Är så glad för din och "K"s skull. Vet att du kommer bli världens bästa mamma, med tanke på att du alltid varit världens bästa storasyster.
Och självklart kommer "K" bli världens bästa pappa.
Orivs ska vara glad att h*n fick just er två som föräldrar!
Älskar dig systeri <3
Ida/mosteri:
Jag ryser över hela kroppen när du skriver så fint, rakt ifrån hjärtat..
Måste bara fråga, vad gjorde du? och vad kände du?
Älskar dig med. Puss!
Jag var hemma hos Sebastian, vi låg och titta på film, så ringde du och sa "Vart är du" jag svarade "hos sebastian" så sa du "gå iväg så han inte hör" och så berättade du den glada nyheten.
Jag blev överlycklig, förutom att du svek mig med våra planer ;) haha
Jag var hemma hos Sebastian, vi låg och titta på film, så ringde du och sa "Vart är du" jag svarade "hos sebastian" så sa du "gå iväg så han inte hör" och så berättade du den glada nyheten.
Jag blev överlycklig, förutom att du svek mig med våra planer ;) haha
Ida/mosteri:
Haha, svek? Det var ju inte direkt planerat ;)
Vad fint!
jag kommer också ihåg precis hur det var att berätta.Roligt och nervöst! Men alla blev glada. Kram
Josefin: Tack så mycket, ja, det är så himla roligt, folk blir så innerligt glada (oftast) :) Kram