I tisdags ringde min "K" och berättade att han skulle åka på kryssning med en kompis, de skulle åka till Åland. (Han får passa på medans jag inne är hemma och hålller honom hemma). Men på tisdagskvällen ringer han igen och börjar då prata om att kryssningen går till Åbo istället, och Åbo ligger ju bara 1,5 timmes bilfärd från byn där jag befinner mig i. Så efter en massa tjat, mest på "K"s vän "R" så bestämmer de sig för att komma och hälsa på mig och Orvis, åh jag blev så glad.

Igår steg jag alltså upp vid halvsex på morgonen för att åka iväg och möte dem i Åbo, ojojoj, vad mitt hjärta bankade när jag såg min älskade fästman, pappan till mitt barn. Åh, att man kan älska någon så mycket som jag älskar min "K". Eftersom att de bara var på kryssning så åkte de tillbaka till Åbo igår vid 18-tiden, självklart sprutade tårarna, jag får skylla på både graviditetshormoner, kärlek och en jävla massa separationsångest.
Men, men på torsdags ses vi igen och det är ju inte många dagar kvar tills dess.

Jag tror minsann att Orvar saknar sin pappa väldigt mycket, när "K" kom där i Åbo så blev Orvis väldigt vild där inne i magen och igår kväll/natt så sparkade h*n som en tok därinne.