Inom 1,5 vecka är JAG mamma!!! (37+5)
Läkaren informerade lite om hur kejsarsnittet går till och hur de första dagarna är, den första dagen är ett rent helvete enligt henne men det finns så bra smärtstillandemedel som gör saken lite lättare. Jag har hela tiden trott att när bäbisen väl är ute ur magen så tar de henne/honom och går iväg och "gör iordning" henne/honom och att jag under tiden blir sydd. Men läkaren berättade att om det inte uppstår några komplikationer så "gör de iordning" henne/honom så att jag får se och när de är klara så läggs bäbisen upp på mitt bröst och får ligga där tills de är klara med operationen, det känns ju jättetryggt!
Man blir kvar på sjukhuset i 2-3 dagar och de flesta gångerna så får pappan vara kvar över natten också. Självklart så passade jag även på att fråga hur det funkar med besökstid, men det visste hon inte riktigt, men hon trodde att det var ett par timmar mitt på dagen som man fick ta emot besökande.
Vad kul att det snart är dags! Vad kul att du får se när dom gör iodrning bebis det fick inte jag men sen la dom upp honom på mitt bröst!
åå va roligt gumman....
har vart påväg att skicka sms till dej men vet inte om du har kvar samma nr som förut! =S
kramas
Jag fick se honom först när han var ute (fast jag såg inte så mycket för jag låg ner), och sen gjorde de iordning honom, och sen la honom på mig medan de sydde osv. Precis som du sa. Sen fick hans pappa, Sebastian, gå ner med honom till BB där de vägde och mätte osv. Sen kom de upp till uppvaket.
Första dygnet var som sagt ett rent helvete, men säg till om morfin INNAN du får så ont att du vill dö så överlever du :)
Jag fick åka hem efter tre dygn, och Sebastian var hemma i alla 10 pappadagar. När han väl gick tillbaka till jobbet var jag såpass läkt att jag faktiskt klarade mig själv här hemma.
Sandra: Ja, det är helt otroligt att det snart är dags, tyckte nyss man längtade efter 10/5 (det stora Ul:et) hihi.
-
Veronica: Ja, det är verkligen kul! :) Kram
-
Nathalie: Skönt att du fick ha din lilla kille hos dig när de sydde dig! :) Det var skönt att höra att du klarade dig efter de 10 pappadagarna, det har jag nämligen varit lite orolig för att jag inte kommer göra.
Hur kom det sig att du gjorde snitt?
Jag fick också göra snitt, som sagt var säg till så fort du får känningar i magen så ger de dig morfin. Jag åt bara smärtstillande i 2 dagar (morfin i ett dygn tror jag det var) sen klarade jag mig utan. Jag hade himla tur och kunde vara uppe redan samma kväll men det hör tydligen inte till vanligheterna. Hoppas det går bra för dig och lycka till med bebisen!!
En Södertäljebos Liv II:
Tack för tipset om att jag ska säga till i tid, annars blir det lätt att man inte säger till för att man känner sig mjäkig! Hoppas det går lika bra för mig att återhämta mig. Varför fick du göra snitt?
Jo, jag hade gått över tiden och gick på tillväxtul. Där såg de att han antagligen var för stor för att komma ut den naturliga vägen. Så vi fick ett planerat kejsarsnitt till två dagar senare.
Jag var också jätteorolig för det där med att klara mig själv, jag trodde att jag skulle bli sängliggandes i flera veckor. Men, tro det eller ej, det gör mindre ont än man tror. Jag har väldigt låg smärttröskel och åt visserligen mina värktabletter i ca två veckor, men jag klarade mig oftast på dem. När Sebastian gick tillbaka till jobbet var jag livrädd, men det gick som sagt hur bra som helst.
Och just det, det där med hur snabbt man kommer upp. De vill ju helst att man är uppe och går några steg redan samma kväll. Jag kunde bara resa mig upp, sen räckte det för mig. Men det var en stor seger, så även om du inte klarar av exakt så mycket som de tycker, så är det bra med det du klarar av :)
Nathalie: Tack snälla du för all information! Nu känner jag mig lugnare, jag har nog ganska hög smärttröskel så det går säkert fint :) Måste bara fråga, hur stor var Vincent när han föddes då?
Han vägde 5090 g och var 53 cm lång. Ingen vet varför han blev så stor. Min graviditet var normal, om än med mycket besvär. Jag hade inte graviditetsdiabetes, som de trodde på BB.
Första tiden tyckte jag det var jobbigt, med alla som frågade och höjde på ögonbrynen över hans födelsevikt (de fick det att verka som att han var en tjockis, och även om det inte hade gjort något var han faktiskt ovanligt smal...), men för ett tag sen kunde jag inte brytt mig mindre. Han var stor, so? Jag tycker personligen att det var ganska skönt, för det innebar att han också var väldigt stark och inte sådär ömtålig som man tror att mindre barn är :) Nu när hn är fem månader har han "gått ner lite", och ligger inte längre högst upp på kurvorna. Nu börjar han bli "normalstor".
Dock önskar jag att jag nästa gång får en lite mindre bebis, så jag slipper ställa om allt. Vincent är ju liksom två-tre månader äldre, på alla plan.
Oj, det här blev lite längre än jag hade tänkt mig :D
Nathalie:
Jag förstår att det är jobbigt/irriterande när folk håller på att kommentera allt, på något sett så är det helt okej att kommentera gravida kvinnor och sen när barnet är fött så är det helt ok att säga vad man tkr om honom/henne, eller t.o.m sträcka ner sina basiluskfyllda händer ner i vagnen. :@
Du måste ju ha massa kläder som du inte kunnat använda till Vincent. Eller? Har de sagt något om ifall han kommer vara stor/större hela livet? Är du eller pappan stora? Eller långa kanske man ska skriva. HaHa
Tack för att du tog dig tid att svara. Kram
Jag vet, det är helt stört. Om man är gravid eller har nyfött barn blir man tydligen allmän egendom...
Nej, faktiskt inte. Trots hans vikt kunde han ha storlek 50/56 i ca en månad. Han var liksom inte så stor när han väl kom ut (okej, lite större än andra, men inte mycket). Ingen fattade var de där fem kilona satt.
Han har som sagt redan nu börjat bli "normalstor", så han kommer inte vara större än andra resten av livet. Det känns skönt att veta.
Sebastian är lång, jag är kort. Båda två var medelstora när vi föddes. Så vi vet inte alls var det kommer ifrån.
Det är bara att fråga om du undrar mer :) Kram, och lycka till!
Nathalie: Ännu en gång, tack för att du tar dig tid att svara på alla mina frågor. Ja, jag tkr det kan vara ganska jobbigt när folk tror att man är allmän egendom (förutom släkt och nära vänner då är det bara mysigt). Skönt att veta att han inte blir större än de flesta iaf. :-) Kram och tack!
hur kommer det sig att det blev ett planerat kejsarsnitt?
ha en bra dag!
Sara: Saga låg i säte (med rumpan neråt)
