Planerade ni barn eller blev det en glad överraskning? Hur reagerade era familjer när de fick veta?

Nej, vi planerade inte att skaffa barn, men samtidigt så skyddade vi oss inte heller, planen var att jag skulle börja med mini-piller men det blev aldrig av. Och glad är jag för det idag när vi har våran fina lilla dotter hos oss.
De allra flesta blev överlyckliga över att vi skulle bli föräldrar, det är första barnbarnet på båda sidorna så Lillan har varit mycket efterlängtad.

Min fråga lyder,hur reagerade du närt du fick reda på att du var gravid? Var det planerat?

Jag blev självklart väldigt glad, men samtidigt väldigt rädd, men jag visste från första början att jag inte skulle göra abort. Nej, det var inte planerat.

hur ser vännerna på att ni har skaffat barn? några kompisar som också har barn? hur länge har ni varit tillsammans? *bara nyfiken* är det inte lite slitit i alla fall med att inte så sova hela nätter?

Alla våra vänner har varit väldigt glada över att vi ska få barn, jag trodde att folk skulle ha mer emot att vi valde att behålla barnet eftersom att vi är så pass unga. Men reaktionerna har varit helt tvärtom, nu får man istället höra hur många det är som själv är sugna på att skaffa barn. Nej, inga vi umgås med har barn, vilket är jättetråkigt!
Vi har varit tillsammans i 3 år nu i september.
Självklart är det jobbigt att vakna och amma flera gånger per natt, jag är en sådan människa som inte fungerar om jag inte får sova minst 8 timmar/natt. Det var väldigt länge sen som jag sov en hel natt,  när vi hade katt så fick han ofta ryck vid 5-tiden och var som galen här hemma, sen när jag blev gravid så var man uppe på toaletten flera gånger per natt, kroppen vänjer en vid att man kommer behöva gå upp på nätterna när den lilla är född.

Är ni förlovade?

Ja, vi förlovade oss den 2/3-06, i Spanien, Nerja, Tamango Hill. Vi var på semester i Spanien och vi förlovade oss en solstol med solen gassande över oss och havet som bakgrund. Helt underbart!

vad har ni för namnförslag på er fina lilla dotter? är hon lik någon av er föräldrar?

Våra namnförslag är, Linnéa (Kims favorit) och Isabell (min favorit). Jag tycker att Lillan är väldigt lik sin pappa Kim, och Kim är väldigt lik sin pappa Peter, så svaret på den frågan blir väl i sådant fall att ja, hon är lik sin farfar. Samtidigt har hon vissa drag från min sida och mina föräldrar.

Vet inte om du redan skrivit det någonstans, men hur var förlossningen? Om det tog lång tid och så?

Lillan föddes ju med planerat kejsarsnitt eftersom att hon låg i säte, så allt som allt tog "förlossningen" 45 minuter. Det kommer en mer utförlig förlossningsberättelse ikväll.

Hur träffades du och din kille?

(Jag drar historien i korta drag) När jag gick på gymnasiet var jag tillsammans med en kille, Micke, ett par månader. Vi gjorde slut  & hade ingen som helst kontakt med varandra (förutom att vi sågs i skolan ofta eftersom att vi gick på samma linje). Efter ett tag (ett år kanske) så träffades vi, han berättade att han träffat en ny tjej (vi kan kalla henne C) som tyvärr var upptagen, hon var tillsamans med Kim, Micke och Kim var väldigt nära vänner. För att det inte skulle bli så stor grej av att Micke "snodde" sin bästa väns tjej så parade C och Micke ihop mig med Kim. Idag så är Micke och C inte tillsammans och jag och Kim vi har ett helt underbart liv med våran lilla dotter.
Man kan även förklara det som att jag och C bytte ex med varandra ;)

1. Hur har erat förhållande utvecklats sedan ni fick barn?
2. Vad är jobbigast/mest tidskrävande med ett spädbarn?
3. Vad gör du om 10 år?

1. Det som hitills har ändrats är att Kim har fått ta mer "ansvar" över hus & hem, jag kan/får t.ex. inte lyfta för tunga saker, jag kan inte bädda sängen eller dammsuga, jag får inte lyfta tunga matkassar och liknande. Kim har aldrig behövt laga mat tidigare, men vissa dagar när jag har haft väldigt ont i såret så har jag inte orkat laga mat. Så förhållandet har nog inte utvecklats men "ansvarsområden" har bytts iallafall nu när jag är lite begränsad p.g.a. såret. Det har varit helt underbart att Kim har fått vara hemma den första tiden, det har nog stärkt vårat förhållande, hoppas jag.
2. Vill inte kalla att något är jobbigt.  Man får ta dagen som den kommer.
3. Om tio år har jag och Kim förhoppningsvis flyttat in i ett radhus/mindre villa och så har vi en lägenhet i Spanien (Nerja) som vi kan äka till när hösten & vintern här hemma känns för jobbig. Jag vill gärna ha ett syskon till Lillan. Jag arbetar förhoppningsvis med mitt drömyrke. Jag hoppas att vi har det lika bra om 10 år som vi har det idag.

Vad vill du jobba med när du "blir stor"? 
 
Jag vill arbeta som möbelrenoverare, ha en egen verkstad och en liten affär där jag kan sälja "upp piffade" möbler & jag vill även göra beställningsjobb åt andra. Jag praktiserade i åtta månader under min gymnasietid hos en möbelrenoverare och det var så himla kul så därför hoppas jag på att kunna utbilda mig inom den genren och sedan starta en egen firma.

Hur många barn vill du ha? Har du och Kim pratat om att förlova/gifta er? I så fall, hur ser ditt/ert drömbröllop ut?

 Jag vill helst ha två barn, en flicka och en pojke. Men Kim känner för tillfället att ett barn räcker, men jag vet hur underbart (och jävligt) det är att ha syskon. Förlovade är vi ju redan, bröllop och bröllopsplaner väntar vi med. För det första är vi så unga och för det andra så "måste" man ju ha något roligt kvar att göra nu när vi har gjort så mycket under våra tre år tillsammans.

Vad tycker du är bäst med att vara mamma? Vad tycker du, hittills, är jobbigt? Hur tror du att din föräldrasituation ser ut om säg, fem månader (alltså där jag är idag).

Det allra bästa och häftigaste var ju helt klart förlossningen. Sedan efter det så är det när Lillan ligger i min famn, tittar upp på mig med sina mörkblåa ögon, och jag bara känner hur hela jag fylls  utav kärlek.
Det som hitills varit "jobbigt" är att Lillan inte velat sova i sin egen säng på nätterna och p.g.a. det så måste jag ligga i så konstiga ställningar i sängen så att det gör ont i mitt sår. Det är självklart även jobbigt att se när min lilla dotter har ont i magen för att hon har så gasig i magen.
På frågan om vad jag gör om fem månader har jag verkligen fått tänka hur och vad jag ska svara, men jag vet verkligen inte vad jag ska svara på den frågan.

Har du känt att du förändrats sen du fick barn? Tror du att du kommer få fler barn?

Eftersom att jag bara varit mamma i 11 dagar så är det jättesvårt att svara på den frågan. Det som ändrats har väl med hormoner att göra, när jag var gravid blev jag arg & förbannad för minsta lilla sak, men enligt mig själv så är jag inte lika lättretad längre.
Jag hoppas på att i framtiden få ge Lillan ett syskon

---

Tack för alla frågor ni ställt, det har varit jätteroligt att få svara på dem. Är det någon som kommer på fler frågor så är det bara att ställa dem.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte lägger upp svaren förens nu, men saker och ting tar längre tid än vad man tror när man har en liten bäbis i familjen. Har inte haft tid/lust att sitta vid datan förens nu.